Prehospital akutsjukvård för anestesiläkare Grundkurs

 

FOAM


FOAM står för "Free open access medical education" och är ett samlingsbegrepp för fritt tillgängliga medicinska kunskapskällor på nätet.
På den här sidan finner du överst de senaste inläggen från några bra sajter, dessa uppdateras automatiskt och visar de fem senaste inläggen från respektive website. Klicka på de olika inläggen så kommer du till det aktuella inlägget eller videon. Ofta finns det mer material än bara själva videon/ljudfilen.
Längre ner under rubrikerna "Utvalt bra FOAM material" och "Utvlada artiklar" finner du utvalda godbitar från FOAM världen respektive pubicerade artiklar. Dessa fungerar på samma vis som de automatiska uppdateringarna, bara att klicka. 

De senaste inläggen från kända FOAM sajter

Prehospital and Retrieval Medicine – THE PHARM dedicated to the memory of Dr John Hinds


Laddar innehåll...

EMCrit 375 - Vasopressors for Early Hemorrhage?

Vimeo / SMACC’s videos


Laddar innehåll...

resusme

  • How far can exponential spread of coronavirus go?

    1 april 2020 02:48 – Cliff

    There has been an exponential rise in COVID-19 cases. There is no doubt we’re feeling the effects of that all over the world. Many people, especially it seems, the lay public and politicians, have a hard time understanding the meaning of ‘exponential’.



    The scariness of exponential growth shown here with E.coli
    Image by Stewart EJ, Madden R, Paul G, Taddei F (2005) / CC BY-SA



    But can exponential rise continue? If cases double every 3-4 days, then based on today’s figures from the Johns Hopkins Dashboard (1st April) by May 6 there will over 8.7 billion people infected, which is more than everyone on the planet, and clearly impossible.



    This means the rise must tail off eventually. In fact, the more people there are who are infected, the harder it is to find someone to infect with the virus who hasn’t already got it. Also, spread should be limited by the social distancing and other measures (such as handwashing).



    This actually gives rise to a LOGISTIC curve, rather than an EXPONENTIAL curve. This is an S-shaped curve that describes population growth (in both viruses and people) as well as other phenomena in economics and science(1).



    Attribution: Qef / Public domain



    Notice in the above curve the mid-point marked 0.5. This is the inflection point when the rate of increase in cases stabilises before declining. Specifically, the ‘Growth Factor’, or number of new cases in one day divided by the number of new cases the previous day, equals 1. Note at this point cases are still increasing – the virus is still spreading – but it’s not accelerating, and therefore no longer on an exponential trajectory.



    Image from ‘Exponential growth and epidemics’ by 3Blue1Brown



    This isn’t the only model to describe pandemics and none is perfect(2). We still can’t predict what will happen with SARS-CoV-2 and we absolutely need to continue to enforce strict containment measures. But having a basic understanding of the data gives us ways to visualise it that allow comparisons, and show which countries have ‘fallen off’ the exponential rise curve.



    Logarithmic graph by Aatish Bhatia in collaboration with Minute Physics – see https://aatishb.com/covidtrends for up-to-date animated graph



    Since in most places, we are still on the exponential part of the curve, it is imperative to educate as many people as we can on the benefits of strict isolation and hygiene measures:



    Great infographic by @GaryWarshaw and @SignerLab




    The best brief explanation of the above, which prompted me to write this brief post, is by the brilliant minutephysics



    Take a few minutes to watch the video below:







    Please note all the caveats at the end of the video. And one final one – I’m not an epidemiologist or mathematician. I’ve just been wrestling with what the endpoint of exponential rise would be and found these resources helpful.



    References



    1. https://www.nctm.org/Classroom-Resources/Illuminations/Interactives/Pandemics-How-Are-Viruses-Spread/



    2. Yang W, Zhang D, Peng L, Zhuge C, arXiv LHAP, 2020. Rational evaluation of various epidemic models based on the COVID-19 data of China. arxivorg
    …

  • Blow Them Away in Resus

    28 augusti 2019 06:02 – Cliff




    One of my nursing colleagues was telling a story the other day about one of the first resuscitations we did together in the ED several years ago. It demonstrates the principle of establishing control of a sub-optimally coordinated team by using some form of attention grabber. She kindly agreed to write down her recollection for me to share here:
    I have finally found 2 minutes to sit down and write you the story I was telling you about the other week….
    We were in the middle of a resus in the ED, it was chaotic, loud and messy.
    I remember you calling out in a commanding voice for everyone to stop (can’t recall what you actually said) but when we all looked up and fell silent you lifted up one leg, let a rather loud large fart out and then very calmly proceeded to take control of the situation. Everyone was so stunned, and slightly amused that the whole situation just settled right down and we all cracked on with the resus in a much more organised fashion.
    I don’t know if you know I own a first aid training company. I tell this story when I am teaching. I explain to people that an emergency situation can be chaotic and stressful and someone has to take control. Sometimes you need to take a second to get a grip of yourself and others before you can be of any help to the person in need.
    By telling your story it makes people realise you can stop for a second to gather yourself, take stock of what is needed then crack on. Sometimes it takes extreme measures such as dropping a fart to get people to get back on track.
    You have given me many stories over the years but the fart one has got the most traction so far.
    See you at work
     
     


    I accept that some people may find this offensive or consider it inappropriate or unprofessional. Please consider:



    All mammals produce flatus.Holding on to flatus can be uncomfortable and can distract a resuscitation team leader, potentially adversely affecting outcome.The performance had its desired effect, helping the resuscitation.The patient was intubated and therefore not at olfactory riskC’mon jeez it was just a fart
    …

  • Humeral Intraosseous – Stay In & Stay Straight

    11 oktober 2018 01:29 – Cliff
    This video shows the mechanism for dislodgement and deformation of humeral intraosseous needles and how to avoid this.
    In summary, if you need to abduct the arm (eg. for thoracostomy), keep the thumbs down (ie. have the arm internally rotated at the shoulder). Otherwise the IO catheter may bend or fall out.

    References:
    1. Pasley J, Miller CHT, DuBose JJ, Shackelford SA, Fang R, Boswell K, et al. Intraosseous infusion rates under high pressure. Journal of Trauma and Acute Care Surgery. 2015 Feb;78(2):295–9.
    2. Paxton JH, Knuth TE, Klausner HA. Proximal Humerus Intraosseous Infusion: A Preferred Emergency Venous Access. The Journal of Trauma: Injury, Infection, and Critical Care. 2009 Sep;67(3):606–11.
    3. Cho Y, You Y, Park JS, Min JH, Yoo I, Jeong W, et al. Comparison of right and left ventricular enhancement times using a microbubble contrast agent between proximal humeral intraosseous access and brachial intravenous access during cardiopulmonary resuscitation in adults. Resuscitation. 2018 Aug;129:90–3.
    4. Knuth TE, Paxton JH, Myers D. Intraosseous Injection of Iodinated Computed Tomography Contrast Agent in an Adult Blunt Trauma Patient. Ann Emerg Med. 2011 Apr;57(4):382–6.
    5. Mitra B, Fitzgerald MC, Olaussen A, Thaveenthiran P, Bade-Boon J, Martin K, et al. Cruciform position for trauma resuscitation. Emerg Med Australas. 2017 Apr;29(2):252–3.
    6. Reid C, Healy G, Burns B, Habig K. Potential complication of the cruciform trauma  position. Emergency Medicine Australasia. 2017 Apr 27;29:252.
    7. Reid C, Fogg T, Healy G. Deformation of a humeral intraosseous catheter due to positioning for thoracostomy. Clin Exp Emerg Med. 2018 Sep;5(3):208–9.
    …

  • Analysing Difficult Resuscitation Cases – 2

    25 april 2018 01:35 – Cliff




    Towards Excellence in Resuscitation
    Analysing Difficult Resuscitation Cases #2
    Occasionally we step out of the resuscitation room feeling like a case should have gone better, but it can be hard to put our finger on just where it went wrong. In my last post I discussed the STEPS approach to analysing resuscitation cases: Self, Team, Environment, Patient and System.
    Occasionally you can get a case where the STEPS seem to be aligned but things still feel bad. In which the outcome was unsatisfactory because the plan was wrong, or the team wasn’t able to execute the plan. Consider the following case.
    1. A patient with a past history of DVT no longer on anticoagulants presents with chest pain and syncope.
    She is severely hypotensive with a raised jugular venous pressure and a clear chest x-ray. A working diagnosis of pulmomary embolism is made.
    Discussions ensue regarding empirical fibrinolysis and a respiratory physician is consulted, who over the phone cautions against treating without a CT pulmonary angiogram.
    The patient is given heparin and transferred to the CT scanner where she arrests. Intravenous rtPA is given during CPR but no return of spontaneous circulation is achieved and she is pronounced dead after 30 minutes of resuscitation.
     
    On this occasion the team worked efficiently and communicated well under clear leadership. Everyone knew the plan and shared the mental model. The environment was well controlled and the patient had been swiftly moved to CT within 20 minutes of arrival. Thanks to simulation training the well rehearsed cardiac arrest resuscitation was conducted with precision and the team was able to rapidly access the thrombolytic and knew the correct dose.
    By a quick STEPS analysis, this case appears to have gone as well as could be expected. Perhaps there is nothing to learn. Some you win, some you lose, no?
    No. Autopsy revealed type A aortic dissection with pericardial tamponade.
    The management may have been efficient but it failed to be effective. In other words, things were done right, but the right things weren’t done; they did the wrong things right.
    This might be an example where STEPS is inadequate, and instead we should evaluate the clinical trajectory. The cognitive bias that led to a lack of consideration of alternative diagnoses might be classifiable under ‘self’ or ‘team’ but I find it more helpful to consider it under a failure of strategy. What is strategy? Strategy in my mind is another word for plan. The plan is based on a particular resuscitation goal, and will consist of the procedures & skills required to action the plan. We can thus break down an attempted clinical trajectory into:
    Goal (what are we trying to achieve)
    Strategy, or Plan (what’s our plan to get there?)
    Tactics, or Actions (what procedures will be required to execute the plan)
    And, at more granular level: If we’re failing at the procedural level, the components of procedures, namely Skills & Microskills.
    So, as we zoom in from macro to micro in setting the clinical trajectory, we can look at Goals, Plan, Actions, and Skills:

    In the above case it appears the following was applied, in terms of Goal-Plan-Actions-Skills:
    G – resuscitate hypotensive patient
    P – give fibrinolysis for likely PE
    A – consult respiratory physician, get CTPA
    S – request scan, give heparin, transport to CT
    The goal was appropriate, but the plan was ineffective.
    The following approach would have been more effective.
    G – resuscitate hypotensive patient
    P – identify cause of undifferentiated hypotension and initiate treatment in the resus room 
    A – thorough bedside assessment in patient too sick to move: history, physical, CXR, ECG, labs, POCUS
    S – Basic cardiac ultrasound
    By planning to identify and treat the cause of hypotension in the resus room, the more appropriate investigation would have been selected (cardiac ultrasound) and the correct diagnosis is much more likely to have been made.
    Let’s look at some other cases:
    2. An 88-year-old male presents by ambulance to the ED with dizziness. He is hypotensive, pyrexial, hypoxic and confused.
    His chest x-ray shows likely bronchopneumonia. He has appropriate initial resuscitation and ICU is consulted. Soon he is intubated and on high dose vasoactive medication with escalating doses despite ongoing hypotension, anuria, and a lactate of 11 mmol/l, increased from 8 on arrival.
    As he is being wheeled off down the corridor towards ICU his distraught and frail wife arrives. She is taken to the quiet room where she explains that her husband would never want to be ‘on a life support machine’ and asks ‘can’t you just keep him comfortable’?
     
    G – the goal – to provide maximally aggressive resuscitation – was not in keeping with the patient’s wishes. If the goal had been to provide care in accordance with his wishes, the plan could have included attempts to ascertain these sooner while providing initial treatment. Upon gaining sufficient information, a new goal can be established: maximising the patient’s comfort and dignity.
    3. An obese 30-year-old female presents with syncope. At triage she is pale, tachycardic & hypotensive. Clinical and sonographic assessment, including free intraperitoneal fluid and a positive urine HCG, is suggestive of ruptured ectopic pregnancy.
    The gynaecologist and anaesthetist ask the ED team to bring the patient straight to the operating room. The ED team spends 20 minutes struggling to obtain intravenous access, eventually placing a 22G intravenous catheter in the patient’s hand and a humeral intraosseous needle.
    Her shock is considerably worse on arrival in theatre, despite attempts to transfuse O negative blood en route.
     
    Goal – get her safely to the operating room
    Plan – vascular access, cross match blood, start haemostatic resuscitation, go to OR as soon as possible
    Actions – peripheral and/or intraosseous cannulation attempts
    Skills – vascular access skills
    Here the failure was at the actions and skills level. Better vascular access could have been attained using ultrasound guided peripheral cannulation, or central vascular access, or earlier intraosseous insertion.
    4. A 120kg 32-year-old male with a history of deliberate self harm presents on the night shift with coma due to mixed benzodiazepine and venlafaxine overdose.
    The decision is made to intubate for airway protection. After rapid sequence induction direct laryngoscopy is attempted by the emergency registrar who obtains a grade 4 view. Cricoid pressure is removed resulting in a grade 3 view.
    The registrar asks for a bougie which she passes and then railroads the tracheal tube over it. The cuff is inflated, capnography is connected, and the self-inflating bag is connected and squeezed while the chest is auscultated.
    The abdomen distends, the capnograph remains flat, and gastric contents are seen to pass upward through the tube into the self-inflating bag. The tube is immediately removed and bag-mask ventilation is attempted. The oxygen saturation is now 78% and the airway is soiled. The airway is suctioned and repeat attempts to bag-mask ventilate fail. A successful cricothyroidotomy is performed and the patient subsequent has full neurological recovery.
     
    Goal – Provide supportive care and minimise complications from overdose
    Plan – Airway protection and admit to ICU for monitoring
    Actions – Rapid sequence intubation, ICU referral
    Skills – Pre-, peri- and post-intubation oxygenation techniques; patient positioning; rapid sequence induction of anaesthesia; direct laryngoscopy; bougie handling techniques; external laryngeal manipulation
    In this case the patient was not placed in the ramped position and no nasal cannulae were applied for apnoeic oxygenation. A tube was railroaded over an oesophageal bougie, which arguably should not occur if ‘hold up’ is sought when the bougie is placed.
    Although the goal, plan and actions were appropriate, the team did not demonstrate adequate skill in this procedure. Likely due to a failure of training, standardised procedures, and checklists (or their application), this could also be identified as a ‘system’ problem in STEPS. It is also possible that the intubator forgot her training under stress – a problem classifiable under ‘self’. Alternatively other members of the team may have had knowledge but didn’t speak up or cross-check their colleague, which would be a ‘team’ issue.
    Limitations of this approach
    This sort of analysis is retrospective and subjective and at risk of hindsight bias (e.g. distortion due to projection, denial, or selective recall). However, these limitations do not negate the value of the learning exercise, particularly if we are aware of them and strive to minimise their impact (e.g. write down the details of a cases as soon as possible afterward). It at least provides a structure for individuals and teams to begin the conversation about where and how things may have been suboptimal.
    Goals may be multiple and may change according to incoming information, and for each goal there may be several viable alternative plans. STEPS and GPAS may overlap, eg. team failures may result in inappropriate goals and strategies, or in failed procedures.
    Summary
    These models may prove helpful as a means of dissecting a case in a structured way. Put simply, STEPS offers a structure for identifying efficiency improvements (“doing things right”) and GPAS  can help us assess effectiveness (“doing the right things”).
    Another way of looking at it is that STEPS provides the components of a resus at any point in time, and GPAS defines the trajectory: where the resus is going and how to get there.
    I use this structure to analyse cases in my own clinical practice and in my teaching. I would be interested to hear from others’ experience. Do you find this approach useful in identifying areas for improvement in those cases that you feel should have gone better?
    Thanks to Chris Nickson for his comments and improvements to this post…

  • Analysing Difficult Resuscitation Cases

    14 april 2018 02:25 – Cliff




    Towards Excellence in Resuscitation
    Analysing Difficult Resuscitation Cases #1
    A resuscitationist agonises. These words, expressed by Scott Weingart during a podcast we did together, ring true to all of us who strive to improve our practice. Driven by the passionate conviction that we should never lose a salvageable patient through imperfect care, we relive cases and re-run them through our mental simulators to identify areas for improvement.
    In the search for actionable items though, we occasionally exit this process empty-handed. Something about a case felt wrong although ostensibly all the clinical interventions may have been appropriate. It is in these cases that it can be helpful to have a structure to aid analysis.
    I, along with an international, interdisciplinary faculty of resuscitationists, have previously proposed an easily remembered system for optimising the clinical and non-technical components of resuscitation immediately before and during a patient encounter, dubbed the ‘Zero Point Survey’ (ZPS)(1), so called because first contact with a patient is rarely ‘Time Zero’ for a prehospital mission or hospital resuscitation case; there is invariably time for preparation of oneself, one’s team, and the environment (including equipment) prior to the primary survey and commencement of resuscitation. Following the assessment and management of STEP (self, team, environment & patient), the team should be regularly Updated on patient status and informed of the Priorities.
    But ‘self, team, environment and patient’ isn’t just a useful system for case preparation. It can also be used for case analysis. I have found by discussing many ‘unsatisfactory’ cases over the years with participants in human factors workshops that STEP can help us identify where the issues lie. Accompanying all these factors is another ’S’: the system in which they interplay – the organisational rules, processes, policies, resources and deficiencies that may facilitate or obstruct an effective resuscitation(2).






    Using STEPS to analyse cases
    The following (genuinely) hypothetical resus cases demonstrate how the application of this framework – Self, Team, Environment, Patient, System – might help identify correctible factors for future resuscitations:



    1. Cardiac arrest in the bathroom on the orthopaedic ward – “it was chaos, there were too many people, and the resus trolley wasn’t properly stocked”.



    STEPS analysis:
    Team – Leader needed to assign roles and allocate tasks
    Environment – Crowd control needed, lack of equipment
    System – Adequate checks for resus trolley not in place



    2. 19-year-old male stabbed in the chest and arrested on arrival in hospital. CPR provided but went from PEA to asystole. Team leader discontinued resus after 20 minutes. Resident: “I thought he needed a resuscitative thoracotomy but no-one was willing to do it. No-one even mentioned it”.



    STEPS analysis:
    Self – Lacked confidence to speak up, doubted own knowledge or influence
    Team – Lack of team situational awareness or knowledge or skill regarding required intervention
    System – Insufficient training and preparation for penetrating traumatic cardiac arrest scenario



    3. 30-year-old mother with abdominal wound and her 2-year-old daughter with massive open head injury, both due to gunshot wounds, having been shot by husband/father who killed himself on scene. Child arrests in the ED, without ROSC, witnessed by mother before mother is taken to operating theatre.




    STEPS analysis:
    Patient(s) – tragic case with upsetting circumstances and compounded psychological distress for patient and staff. The best resuscitation team in the world is not going to feel good about this one.



    4. 46-year-old previously healthy male with VF arrest achieved ROSC after prehospital defibrillation and brought to the ED of a non-cardiac centre comatose and intubated. Further refractory VF in ED. Received multiple shocks, antiarrhythmics, double sequential external defibrillation. No on-site access to mechanical CPR, cardiac catheterisation, or ECMO. Patient declared dead in ED.



    STEPS analysis:
    System – Prehospital team gave excellent care but brought the patient to a hospital ill-equipped to manage his ongoing needs, due to lack of ambulance service policy regarding appropriate destination hospital for cardiac arrest cases.



    Summary
    You can see from the above cases how STEPS may be applied to make some sense of where a resus has gone wrong. Note that I am not recommending this as a way of structuring a team debrief or formal incident investigation – many institutions already have processes for conducting these and various rules and sensitivities have to be accommodated. Rather, this is a format I’ve found helpful in applying during informal discussions that aim to get the nub of where things could or should have gone better.



    Occasionally, you can get a case where the STEPS seem to be aligned but things still feel bad – in which the outcome was unsatisfactory because the plan was wrong, or the team wasn’t able to execute the plan. In my next post I’ll discuss another way of analysing cases that can accompany STEPS.



    1. Reid C, Brindley P, Hicks CM, Carley S, Richmond C, Lauria MJ, Weingart S.  Zero point survey: a multidisciplinary idea to STEP UP resuscitation effectiveness. Clin Exp Emerg Med. 2018;5(3):139-143
    2. Hicks C, Petrosoniak A. The Human Factor. Emergency Medicine Clinics of North America. 2018 Feb;36(1):1–17. 
    …

Utvalt bra FOAM material

Till vänster finner du de senste tilläggen och till höger finns ett arkiv med historiskt tillagt material. Klickar du på respektive godbit rubrik kan du läsa en presentation av denna och längst ned i denna finns en länk till websajten. Du kan också använda länklistan till höger för att direkt komma till respektive websajt.

FOAM Godbitar

2016

« Tillbaka

En stor andel av traumapatienter lider av skallskador. Att hantera dessa korrekt är en stor och viktig utmaning för prehospital intensivvård. Prehospitala riktlinjer avseende omhändertagande av dessa har dessvärre länge varit färgade av en låg ambition avseende vårdkvaliteten. Föga förvånande har det samtidigt varit svårt att påvisa överlevnadsfördelar för patienter som fått sådan intensivvård.
Nu pågår äntligen diskussionen om att omhändertagande präglat av högre kvalitet. Se det här inlägget med bra diskussion kring hemodynakmiken. Här är Twitterdiskussion som följde.
Kan det vara så enkelt att man som läkare, vid omhändertagande av en skallskadad patient prehospitalt, påminner sig om hur man hanterade patienten under den där rotationen på Neurooperation? För egen del var det några år sedan men jag minns inte att jag sövde alla isolerade skallskador med 100 mg Ketamin, jag minns heller inte att jag accepterade ett systoliskt blodtryck på 90 mm Hg mätt med manschett. Jag genomförde definitivt inte anestesin med itererade doser av Ketamin varje gång patienten låg i sprättbåge med svalgreflexer. Jag vill till och med minnas att jag använde ickedepolariserande relaxantia för att undvika de ICP toppar man var ganska säker på att celokurin gav..
Jag minns däremot tydligt att jag nästan altid satte artärnål före sövning och hade någon form av inotropi/pressor infusion klargjord på sprutpump.
Finns det någon ursäkt för att inte använda samma kvalitetskrav om jag insisterar på att söva dessa patienter utanför sjukhus?
Argumenten att "det är för svåra förhållanden utanför sjukhus" börjar klinga märkligt ihåliga..
Det är kanske dags för oss att sluta leta ursäkter och istället förbereda oss för de i allra högsta grad förutsägbara förhållanden vi kommer stöta på runt nästa skallskadade patient?
Processen att söva en skallskadad patient prehospitalt är i allra högsta grad förutsägbar ner i minsta detalj och fullt möjlig att träna upp till sekundprecision. Men det kräver just upprepad träning.. om och om igen..
Orkar vi det? 
 

Läs hela inlägget »

Som narkosläkare är det lätt att ha ett ett väl avslappat förhållande till Ketamine: Jämfört med andra droger vi använder så är Ketamine lättanvänt, (nästan) oansett vilken dos och över vilken tid vi ger drogen så blir resultatet (analgesin/anestesin) någorlunda bra. Ibland drabbas patienten av hallucinationer eller orostillstånd men detta är sällan/aldrig av livshotande karaktär och "löses alltid" av en liten dos Midazolam eller Propofol.. Det kan dock för patientens upplevelse och välbefinnandes skull vara skäl att vara lite noggrannare i sitt förhållningssätt till dosering och allmän hantering av patienten. Detta beskrivs på ett bra vis i denna artikel  

Läs hela inlägget »
Etiketter: ketamine, psa, biverkningar, dosering

En bra podcast av Scott Weingart och Mike Lauria som pratar med Gary Klein om erfarenhetsbaserat beslutsfattande. En del ideer om hur man kan öva beslutsfattande i kritiska situationer.

Läs hela inlägget »
Etiketter: beslutsfattande

En lysande artikel av Stuart Duffin, anestesiläkare på Karolinska som beskriver hur den medicinska världen krymper med FOAM & sociala medier.. Detta ger oss möjlighet att på ett helt annat sätt ta del av andras lösningar på universella problem. I ett större perspektiv och med syftet att utvecklas är det sannolikt också meningslöst att låsa fat sig i stridigheter om vilken specialitet eller personalkategori som löser ett visst problem bäst.. Fokusera på gemensama ambitioner istället?
För PHCC tror jag som sagt att PHCC av sjukhuskvalitet är vägen framåt.
Interventioner som gagnar patienten på sjukhus gagnar förstås patienten tidigare (PH) Förutsättningen är förstås att vi kan utföra interventionen med samma kvalitet som på sjukhus.. HospQPHCC oansett typ av vårdpersonal.

Läs hela inlägget »
Etiketter: foam, sociala medier, kompetens

En av FOAM communityns mest drivande inom utbildning (the teaching course bla) använde sin egen infarkt för - utbildning. Här är EKGt:
https://twitter.com/EM_Educator/status/759297946160656384/photo/1?ref_src=twsrc%5Etfw
45 år gammal berättar han hur det är att hamna på andra sidan, och vilken betydelse det har. Tänkvärt.
https://soundcloud.com/teachingcoursepodcast/this-is-your-wake-up-call
/Kristina

Läs hela inlägget »

Det pågår ju på en del håll en märklig diskussion med kirurger angående prehospital RT (ie "clamshell" thoracotomi). Oaktat denna innehåller den här (lite udda) videon en del tänkvärdheter

Läs hela inlägget »

En av alla de saker man "borde kunna".. Hur fort kan man infundera vätska genom olika kanyler.. En video som man ganska fort kan snabbspola till  resultatet vid 10:40

Läs hela inlägget »

Heter en hemsida, publicerad av kollegor på Karolinska. Mycket bra material

Läs hela inlägget »
Etiketter: traumarummet, karolinska, trauma

Postpartum blödning är en realitet ffa vid HCC. Den här videon visar korrekt genomfört aortakompression

Läs hela inlägget »
Etiketter: pph, aortakompression

Det är en relevant fråga värd att ställa.. Om du har bestämt dig för att du vill bli riktigt bra: Här finns många bra tankar runt ämnet och också strategier för att bli just det..

Läs hela inlägget »
Etiketter: mastery, fortbildning, träning, övning

Mycket fokus på REBOA, detta är en podcast från EM crit som beskriver katetern och också en intervju med den läkare som åstadkommit den förste överlevare med den här katetern

Läs hela inlägget »
Etiketter: reboa, 7fr

Vår extremt kompetente prehospitale kollega Per Bredmose undervisar på kursen. Detta är en intervju där Per beskriver det skandinaviska systemet med prehospitalt aktiva anestesiläkare och möjligheterna med detta

Läs hela inlägget »
Etiketter: bredmose, pharm

Reboa tillhör ju definitivt gränsen just nu för vad vi skall och bör göra prehospitalt.. Detta är en bra sammanfattning om tekniken, indikationer, komplikationer och strategier

Läs hela inlägget »
Etiketter: reboa

FOAM Godbitar Arkiv

Utvalda artiklar

Till vänster finner du de senst tillägda artiklar och till höger finns ett arkiv med historiskt tillagda artiklar. Klickar du på respektive artikelrubrik kan du läsa en presentation av artikeln. Nedanför presentationen finns en länk till artikeln.

Artiklar

2016

« Tillbaka

Nej, det handlar inte om många patienter, men dom är oftast unga, dom dör allihop om du inte gör något och deras bröstkorg är oansett bortom räddning, antingen av dig nu eller av en patolog ngr dygn senare. Patologer uppvisar generellt mycket dålig långtidsöverlevnad hos sina patienter..
Således en artikel väl värd att läsa men glöm heller inte att garanterat fler patienter gagnas av att du kan utföra en TBI RSI klockrent utanför sjukhus.. också..

Läs hela inlägget »
Etiketter: rt, clamshell, prehospital

Vi har alla konfronterats med situationer då vi tvingas vidta åtgärder utan ett tydligt samtycke från patienten. Ett exempel är agiterade patienter som vi akut tvingas medicinera..
Vet du när/hur och med vilket lagstöd du får tvångsmedicinera patienter?
Det här meddelandet från socialstyrelsen beskriver myndighetens syn på tvångsåtgärder, här beskrivs bland annat förutsättningar för Nödrätt och grundläggande diskussion kring samtycke. Vill man läsa mer om nödrätt är texten av Sahlin som utgör del av förarbeten för lagen en bra text.  I den här artikeln om LPT på internetmedicin finns bra beskrivet om förutsättningar för tvångsmedicinering före intagningsbeslut.
Detta är svåra situationer att hantera korrekt. Det är förstås av stor betydelse att vi har rätt kunskaper för att fatta de beslut som är nödvändiga
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: lpt, tvångsåtgärd, tvångsmedicinering, nödrätt, nöd

Ett centraliserat omhändertagande av de svårast skadade patienterna är något som bland annat nämns i socialstyrelsens rapport om traumavård. Detta diskuteras flitigt runt om i landet. Vad detta innebär i form av utmaningar för den prehospitala sjukvården får inte lika mycket uppmärksamhet. Fram tills nu har det varit svårt inom många ambulansorganisationer att köra förbi sjukhus med svårt skadade patienter. Konsekvenserna av detta är heller inte något som vi fullt ut har kunskap om. Inom militär sjukvård har ämnet dock diskuterats och detta är en bra review av en anestesiolog som beskriver utmaningarna och lösningar. Föga förvvånande är en bra fungerande intensivvård under transport en förutsättning för att kunna transportera patienter längre sträckor direkt till optimal vårdnivå..

Läs hela inlägget »

Ledare i Acta anaesthesiologica av Stephen Sollid med anledning av de nyligen publicerade skandinaviska tiktlinjerna om prehospital luftvägshantering
"Based on this, advanced airway management seems to be safe if the providers have a large volume of clinical experience (anaesthesiologists) or alternatively, operate under strict clinical guidance and protocol rule (non-anaesthesiologists). Intuitively, a combination of both could probably improve safety further and would be useful in clinical environments"
Även som prehospitala anestesiologer måste vi träna..

"Once learnt, competences must be maintained. That requires regular exposure to the procedure"
och vi måste ha aktuell erfarenhet från sjukhus.. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: guidelines, luftvägshatering, pheti, lma, eti, skandinaviska, riktlinjer

Artikel där i en retrospektiv studie ej lyckades påvisa effekt av prehospital transfusion (PBT).. Som det står, kontraintuitivt.. Kanske en påminnelse om att samma intervention & indikation kräver samma vårdkvalitet för samma resultat. Lyckas vi inte hålla sjukhuskvalitet på  våra PH interventioner minskar indikationen jämfört med indikationen på sjukhuset!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: pbt, prehospital transfusion, retrospektiv

Hundstudie förvisso men ändå intressant. Notera att hypovolemt hjärtstopp dock bara är en undergrupp till TCA gruppen där exempelvis hypoxiskt hjärtstopp också återfinns och för dessa patienter (som exempelvis fått sitt hypoxisk hjärtstopp pga ofri luftväg) är kompressioner och ventilationer av största betydelse!

Läs hela inlägget »
Etiketter: tca, hypovolemt hjärtstopp, djurstudie, ahlr

Eller rättare sagt, kommentaren på Twitter  från Per Bredmose om att man i artikeln inte inkluderade effekten av kompetensen hos vårdande personal. Denna ledde till mer än 1000 kommentarer och väldigt mycket känslor. Att påstå att läkare behövs lika mycket prehospitalt som på sjukhus och att samma etiska och kvalitetsmässiga krav råder är inte okontroversiellt och skadar sannolikt många egon.. Själva artikeln diskuterades inte så mycket vilket väl också är talande.. 

Läs hela inlägget »

De förra var från 2009, nu finns förslag på uppdaterade riktlinjer om prehospital anestesi (och LV hantering) Sedvanlig brittisk noggrannhet. Riktlinjerna speglar i delar också det faktum att det inte bara är anestesispecialiteten som hanterar anestesi och LV i GB

Läs hela inlägget »
Etiketter: prehospital anestesi, prehospital, anestesi, phea, aagbi

Finland har ett välutvecklat system av läkare inom den prehospitala vården. I den här retrospektiva studien har man påvisat mortalitetsfördelar hos patienter med svår skallskada som intuberades prehospitalt.

Läs hela inlägget »
Etiketter: tbiphe, tbi, pheti, intubation, prehospital, retrospektiv

En bra sammanfattning på Scancrit av en review som tittar på om det är säkert att sänka blodtrycket i den akuta fasen efter en ICH.

Läs hela inlägget »
Etiketter: ich, blodtrycksänkning, blodtryck, sänkning

Videolaryngoscoop framställs ofta som ett bra substitut för erfarenhet av intubation. Den här studien jämförde Glidescope Ranger (VL) med direktlaryngoscopi (DL). Andelen lyckade intubationer var betydligt högre i DL gruppen..

Läs hela inlägget »
Etiketter: vl, dl, videolaryngoscop, glidescope

Ytterligare en artikel om terrorhändelsen i Paris. Läs, kryssa fingrarna att du inte behöver kunskapen och händer det ändå så är du i varje fall lite bättre förberedd!

Läs hela inlägget »
Etiketter: terror, paris

Artikeln visar att i en finsk population är medicinska akutfall inom EMS med barn sällsynta och majoriteten av fallen handlar om fallskador, andningsbesvär, kramper och förgiftningar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: barn, pediatriska, ems

Detta är ett ovanligt tillstånd som för ROSC sannolikt kräver en ganska drastisk åtgärd. I VGR hade vi ett sådant fall för ett par år sedan.
Som ett första steg att vara rustade att hantera dessa tillstånd kommer här en sammanställning (av Mikael G) och ett par artiklar i ämnet:

Ref till fråga om HLR på gravid och perimortem kejsarsnitt (PMCS eller modernare terminologin  ”Resuscitative hysterotomy”):
 
1. Hjärtstopp hos gravida är ovanligt, ca 1/30.000,1 men ett mycket allvarligt tillstånd.  Dock var i fosteröverlevnaden i vissa fall upp mot 70% vid hjärtstillestånd hos modern (trauma vanligaste orsak) och utförd PMCS, i en genomgång av fallrapporter 1986-2004.2 Bifogar en reviewartikel om Perimortem Cesarian Sectio inkl in-hospital algoritmförslag, fig 1 (Drukker. Acta Obst Gyne Scand 2014)
 
2. På sjukhus finns ERC rekommendationer om att beslut angående ”resuscitativ hysterotomi” ska fattas inom 4 min efter hjärtstillestånd med födsel av foster vid 5 min om initial A-HLR misslyckats. Översatt till den prehospitala miljön innebär oförändrade kvalitetskrav att PMCS måste ske prehospitalt. 

Australiensaren Cliff Reid mfl rapporterar ett fall av prehospital PMCS med ”Effective, in-hospital standards of advanced life support were provided by a physician–paramedic team in the prehospital arena to achieve resuscitation of the newborn after maternal cardiac arrest.” 
3 De anser att även om ovanligt så ska ”all physicians involved in the provision of prehospital emergency medical care should be aware of, and be prepared to carry out this procedure.”

Utifrån ovanstående kan det argumenteras att:
1. Ambulansssk – A-HLR enl sid 185 i ERC Guidelines 2015 section 4 (15-30 grader vä sidoläge, oförändrad Def energimängd, LMA eller 0,5-1 storlek mindre endotrachealtub etc)
2. Ev. riktlinje om resuscitativ hysterotomi av prehospital anestesiläkare bör förankras med obstetrisk expertis. Dock finns några fallrapporter där prehospital anestesiläkaren utfört PMCS (Bloomer et al 2011, Gatti et al 2014). Läkaren bör i förväg ha tränat metoden, handgreppen och utrustningen.
Bifogar för den som vill läsa mer artiklarna av Drukker, Bloomer och Gatti.
Hälsn Micke

1. Morris S, Stacey M. Resuscitation in pregnancy. British Medical Journal 2003;327:1277–9.
2. Katz V, Balderston K, De Freest M. Perimortem caesarean delivery: were our assumptions correct? American Journal of Obstetrics and Gynecology 2005;192(6):1916–21.
3. Bloomer R, Reid C, Wheatley R. Prehospital resuscitative hysterotomy. European Journal of Emergency Medicine 2011, 18:241–242
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hjärtstopp, gravid, ahlr, hlr, pmcs, resuscitative hysterotomy

Artiklar Arkiv

Länkar till Artiklar

Artiklar på hemsidan